Bristande hemförhållanden

Ibland är de hemförhållanden barn och ungdomar upplever så svåra att en flytt anses som det enda alternativet för att ge individen en chans till en bättre framtid.

Det kan handla om att det finns missbruksproblem i familjen, men även om vanvård och misshandel.

Andra delar av boendemiljön kan också spela roll i vissa fall. Alternativen till boende kan då vara familjehem alternativt ett behandlingshem.

Familjehem är ”vanliga” familjer som tar emot barn och ungdomar, medan behandlingshem är yrkesverksamma organisationer som har som syfte att erbjuda såväl boende som behandling.

Destruktiva beteenden

En ung person kan också omhändertas på grund av sitt eget beteende. Den unga personen kan ha ett utpräglat destruktivt beteende, vara kriminell eller ha ett missbruk. Då kan ett boende utanför den egna hemmiljön där också vård och rehabilitering ges, ses som ett bra alternativ.

Många gånger beror det här agerandet på många olika faktorer. Det är inte alltid barnet eller den unga har haft den chans som han eller hon kanske borde ha.

Det gör att många hemfaller till droger, kriminalitet eller självdestruktiva beteenden. Att då komma bort från den miljön kan ge stort mervärde om vård och rehabilitering är av hög kvalitet.

Vem tar beslutet?

Rent formellt är det förvaltningsrätterna som beslutar om ett omhändertagande och placering på behandlingshem eller familjehem enligt LVU kommer ifråga. Beslutet tas på grundval av den ansökan som skickas in från socialnämnden i den kommun som personen är skriven.

Ofta ses LVU som det sista alternativet av en rad möjligheter till stöd och hjälp. Socialnämnden har också ansvaret för att hitta ett behandlingshem som passar för den specifika situationen. Tingsrätten kan också besluta om omhändertagande vid specifika problemställningar som avgörs där, såsom vid vissa rättsfall.

Föräldrarnas roll

Föräldrarna har en stor roll i barnens liv, även när det gäller ett omhändertagande. I största möjliga mån ska socialnämnden samarbeta med föräldrarna för att komma fram till lösningar och behandlingsformer som alla kan leva med och förstå.

Samtycke, där så är möjligt, är viktigt för att omhändertagandet ska bli lyckat i längden, även om det av praktiska skäl och vid vissa omständigheter inte är möjligt.

Vem som initierar omhändertaget kan variera. Det händer att föräldrar vänder sig till socialnämnden själva för att hjälpa sina barn.

Är barnet över 15 har de också stort inflytande själva på den process som kan leda till ett LVU-omhändertagande. Ofta ligger familjetragedier bakom omhändertagande, i dessa fall krävs extra hänsynsfullhet och varsamhet.